För första natten denna vecka har jag sovit som en stock! Så skönt det var!! Har det inte varit hosta, så har det varit oro i kroppen, eller kissande hund eller oron FÖR hund. Men inatt efter en ansträngande dag och ett glädjande besked där alla spänningar släppte så tog tröttheten ut sin rätt och jag somnade som en klubbad säl igår. Hoppas nu dett håller i sig inatt med.
Imorgon kommer Patrik hem, ska bli så skönt och få ha han hemma över helgen.

Var till veterinären idag. Pratade och tog prover. Urinprov och blodprov. Dom tog ett lite bredare prov än endast för diabetes. Kollade lever och njurar mm. ALLA värden var kanon! Snacka om lättad Matte och Husse! :D Så makalöst skönt att hon är frisk min lilla tik! Lättnaden sköljde över mig så pass att tårarna var nära att komma. Möjligen kunde det vara att hon börjar bli inkontinent och inte kan hålla sig lika bra längre. Ska testa att gå ut med henne tidigare nu så får vi se hir det går. Det kunde även vara så att torrfidret vi ger kanske är lite för salt så hon blir törstig av det och dricker mer. Ska testa byta foder så får vi se. Kan ju även vara en sorts protest från hennes sida då Husse inte är hemma för tillfället tex. Jag får prova mig fran och se om jag hittar nåt som gör saken bättre.
Är så otroligt lättad och slut efter dagen så jag kan säga att jag gör tidig kväll ikväll!
God natt!

Har ett tag varit lite fundersam på denna hund. Hon har de flesta nätter tömt vattenskålen som är rätt stor. Tanken om diabetes har fladdrat förbi i mitt huvud. Har dock inte haft några andra symtom att lägga till så har ändå varit väldigt tveksam. Sista ca 2 veckorna kanske har hon varit lite åt det maniska hållet vad gäller maten. Rensar frenetiskt runt barnens matstolar och skrapar till och med löst rester som fastnat på stolarna med tänderna. Detta har sista tiden lagts till mina misstankar men ändå har jag liksom varit tveksam. Nu igår natt och natten som var har hon gjort rejäla kissningar inne, vilket inte är likt henne. Idag ringde jag veterinären och delade mina misstankar. Har tid i Ljusdal imorgon kl 11 för undersökning.
Är rädd och orolig för vad det kan vara. Är det diabetes blir det en hel del att ta ställning till och fundera på. Är det nåt annat så lär vi få veta det också.
8 år gammal blir hon på torsdag och för 8 år sen kom hon till oss som en "substitutbebis". Vi hade fastnat lite på att bli med barn så vi ville ha nåt annat att lägga fokus på. När vi såg henne första gången stal hon våra hjärtan direkt. Minsta valpen, flaskvalp och satt en bit bakom sina syskon och studerade oss när de andra i kullen klättrade på stängslet för att hälsa där i valphagen. Hon var bara för söt denna lilla tik. Så fick det bli. Hon fick följa med hem när åldern var inne.
Alla dessa år har hon varit en fantastisk kamrat. Snäll, go, tillgiven och kärleksfull. Hon är fantastisk med barnen även om hon varit lite osäker på dom ibland.
Minns när hon träffade Alba första gången. Trixa blev då "mamma" för första gången. Hon nosade och slickade och ville ligga nära och vakta och se till så tösen hade det bra. Samma visa var det när hon blev "mamma" för andra gången och träffade Matteo för första gången. Hon la sig försiktigt alldeles intill honom i soffan och var väldigt noga med att inte riva honom med klorna. Älskade Trixa!
När hon var ca 6 år började hon på kurs med mig. Hon ÄLSKADE det! Och så duktig hon var och lyhörd! Samarbetsvillig och nyfiken. Tyvärr blev det lite körigt att få ihop det till slut så vi kunde inte fortsätta på kursen. Sorg för både mig och Trixa då vi alltid hade så roligt.
Nu ska vi inte ta ut nåt i förskott här, men tankarna snurrar ju. Man funderar och minns.
Bjuder på lite bilder, sen är det dags att nanna kudden. Blir lång dag imorgon.