Ja, det är väl klart att man ska bli sugen på att måla än det ena å än det andra eller baka bullar, eller fixa lite här å piffa lite där, bara för att man inte Kan!
Man är pigg i huvudet och kroppen men får inte göra av med energin. Å ändå har det bara gått några dagar.. Ja, tiden för dessa saker kommer så småningom...

Igår å idag har jag inte känt bebis lika mycket som tidigare dagar så jag har varit lite nervös. Men nu ikväll verkar det vara fart igen! ? Så skönt!!
Idag blev det en tur till Ånge för lite handling och ett besök på apoteket. På eftermiddagen fick vi besök en sväng av Robert, Roberth, Therese och barnen. Trevligt med kaffefrämmande, tycker jag. ?
Nä, nu verkar lillan ha somnat så jag ska gå å sjunka ner i tvsoffan med min virkning.
Kram

Fy bubblan för detta väder nu. Grått å regn i veckor... Ny behöver jag och fler med mig lite sol. Man blir inte nå vidare uppåt i humöret av detta......

Det är svårt att vara lugn, väldigt svårt. Har iaf haft mamma här idag och vi har hjälpts åt att tagit reda på all tvätt. Känns skönt att det är gjort. Hade verkligen ett berg av tvätt när vi åkte in på sjukan. Mamma tvättade åt mig hela torsdagen och det var minimalt med tvätt kvar när vi kom hem. Idag var det torrt och hängdes in.
Känner bebis ofta, väldigt ofta sen cerclaget sattes.. Skönt det. Antar att jag känner hen mer nu efter cerclaget för att jag tar det mycket lugnare. Det har ju varit så förut att jag känt hen när jag vilat eller varit stilla ett tag.
Ja, imorgon är det handling och tandläkaren på schemat. P får följa med.
Nu sover snart lillan och när hon har somnat ska jag sjunka ner i soffan och virka lite å bara slappa resten av kvällen.
Ha en mysig söndagskväll.
Kram

Ett dygn med cerclaget har passerat. Det har gått bra och det blev sovmorgon imorgon då A var hos mamma.
Konstigt är det allt att vara begränsad med att inte lyfta och se till att rent allmänt ta det lugnt. Det är svårt.. Svårt att be om hjälp. Men det må gå och jag må lära mig att be, tänka på bebis i magen i första hand. Prioritera det som är viktigt.
Hur som helst så har jag hittills varit förskonad mot sammandragningarna som läkaren varnade för. Längtar till nästa kontroll den 8/7 för att se hur det står till med tappen. Faaast, lite nervöst är det också.
Fortsätt håll tummarna.
Kramar

Precis hemkommen från sjukhuset.

Cerklaget sattes utan problem, under sövning idag. Det kändes skönt när doktorn sa att det hade gått enligt planen. 

Fick ligga kvar hela eftermiddagen för kontroll och fick lämna avdelningen kl 20.00 Så skönt att äntligen få åka hem! Sista timmarna gick så saaakta.

Nu hoppas vi att detta kommer gå vägen och att det kommer lösa sig med det praktiska i vardagen. Det kommer inte bli lätt, men det måste gå. 

Nu ska jag dyka ner i soffan och bara va en stund innan sängen kallar.

Kram

Har varit på tappmätning (cervixmätning) idag...

För 2 veckor sen var den 4,2cm, idag 2,2cm..... 

FAN, tänkte jag. Detta är inte bra. Paniken slog till, tårarna rann och rädslan satte sig som envisa klor runt hjärtat.

Inbokad för att sätta cerklage imorgon redan. Bråttom, bråttom. Hua, vilken stress och panik detta blev. Nu hoppas jag verkligen att detta kommer gå vägen och att den hjälp vi får kommer att göra susen. Det är ju som sagt vårt sista försök. Orkar inte ett till.

Paniken, rädslan och chocken vi fick när vi miste Anton gjorde sig påmind för både mig och Patrik idag. Stressade sinnen och huvudvärk.

Hoppas inte det stöter till nåt mer nu som dom upptäcker imorgon. 

Håll tummar och tår för oss.

Äntligen!

Nu kommer den uppdatering jag länge tänkt göra, men inte orkat/kommit mig för med. 

Graviditeten går ännu bra, enligt planen och det känns bra.

Den har varit kantad med oro, blödningar, blodförtunnande medicin, livmodertappmätning och åter mer oro. Nu är jag i vecka 22, (21+3). 

Har idag för första gången sett bebis buffa och puffa utanpå magen. Underbara upplevelse!!

Det hann vi aldrig med att uppleva med Anton <3 Vi hann då inte heller med att känna de första sparkarna utanpå magen, vilket jag lyckades känna denna graviditet för nån vecka sen. Patrik har dock inte hunnit med att känna ännu, men skulle tro att det inte står på förrän det sker. <3

Det är verkligen en overklig upplevelse detta. Trodde efter missfallet förra sommaren att jag ALDRIG skulle få uppleva en graviditet som blev längre gången än med Anton..

Nu är vi här. Vi har gått två veckor längre och känner en aning mer lugn nu, men oron finns där och gnager hela tiden ändå.

Nu håller vi tummar och tår att vårt absolut sista försök kommer gå vägen. Ett försök till orkar vi inte med, det är vi överrens om båda två. Då hittar vi på nåt annat.

Nu ska jag sova med dessa mysiga buffar o puffar jag känner. Jag kommer nog somna gott!

Nattinatti!