Äntligen!

Nu kommer den uppdatering jag länge tänkt göra, men inte orkat/kommit mig för med. 

Graviditeten går ännu bra, enligt planen och det känns bra.

Den har varit kantad med oro, blödningar, blodförtunnande medicin, livmodertappmätning och åter mer oro. Nu är jag i vecka 22, (21+3). 

Har idag för första gången sett bebis buffa och puffa utanpå magen. Underbara upplevelse!!

Det hann vi aldrig med att uppleva med Anton <3 Vi hann då inte heller med att känna de första sparkarna utanpå magen, vilket jag lyckades känna denna graviditet för nån vecka sen. Patrik har dock inte hunnit med att känna ännu, men skulle tro att det inte står på förrän det sker. <3

Det är verkligen en overklig upplevelse detta. Trodde efter missfallet förra sommaren att jag ALDRIG skulle få uppleva en graviditet som blev längre gången än med Anton..

Nu är vi här. Vi har gått två veckor längre och känner en aning mer lugn nu, men oron finns där och gnager hela tiden ändå.

Nu håller vi tummar och tår att vårt absolut sista försök kommer gå vägen. Ett försök till orkar vi inte med, det är vi överrens om båda två. Då hittar vi på nåt annat.

Nu ska jag sova med dessa mysiga buffar o puffar jag känner. Jag kommer nog somna gott!

Nattinatti!