Det bor en tjej under mitt tak. Hon är blond, otroligt söt och glad. Hon har en vilja av stål när hon sätter den sidan till och ett sjuhelsikes humör.. men hon är fantastisk. Hon har en cp-skada som hindrar henne fysiskt och gör henne frustrerad. Hon följer så gladeligen med til Hab och vart det nu behövs åkas för att få tillgång till den hjälp som behövs och erbjuds. Hon ser det hela som ett äventyr. Vi möter fantastiska människor som sitter på otroligt mycket kunskap som hon kan ha nytta av.
Idag var en sån dag. Alba och jag var ensamma till Sundsvall på Hab för att tillbringa en eftermiddag där. Denna gången skulle hon få en spruta med Botox i sitt vänstra och mycket spända ben. Vi var in på affären innan och köpte med oss lite gofika som vi skulle ha under tiden.
Väl på Hab så började dom med att sätta emla-plåster på vaden. Sen fick hon medicin som hon blev lite groggy av för att lindra smärtan vid injektionen. Medans medicinen verkade så satt vi och myste i en soffa och läste böcker. Sen var det dags. Hon var exalterad och stolt över att få spruta i benet. Går in och snabbt som attan ger dom injektionen och ont gjorde det på lilltösen men trots det så gick ledsamheten över efter 10 sek. Fantastiskt! Hon är stark. Sen fick vi återgå till soffan och böckerna en stund för att se att effekten av hennes "groggyhet" avtog innan vi kunde bege oss vidare.
Mat stog på schemat. Alba fick välja och hambugare blev det. Åt i lugn och ro och pratade. Sååå mysigt.
Om en vecka bör full effekt uppnås på Botoxen och det ska bli spännande att se hur det blir.
Nu sussar hon sött i sin säng och jag ska göra detsamma. Imorgon är det hemmadag. Husvagnsstädning och utelek om vädret tillåter.
Kram

Jag saknar min farmor och farfar. Jag fick ha dom i mitt liv i 33 år. Helt fantastiskt och jag är lyckligt lottad och otroligt glad över det. Hade inte möjlighet att hälsa på så ofta jag ville men ibland träffades vi.
Min farmor var en riktig "bullmamma". Hemmafru och fanns alltid där. Fixade mat till oss och karlarna i huset när vi var där. Bakade och gjorde långkok. Min farmor som lagade mat som en gudinna. Fantastiskt gott. Vi var på bingo ett antal gånger hon och jag. Vi sjöng, religiösa sånger och farmor spelade på sin cittra.
Farfar minns jag som lugnet själv. Han har aldrig nånsin, vad jag kommer ihåg, brusat upp på oss barn då vi härjat för mycket. Han var väldigt barnkär och det kände man av väl som barn. Varje lördag kom han med varsin lördagsgodispåse till mig och brorsan. Han tog med mig till skogen inför skolavslutningen och plockade liljekonvaljer till fröken. Han kom med jordgubbar och nån kopp smultron ibland. Ja, jag tror vi barnbarn var det bästa han hade.

Jag saknar och minns och hoppas att dom nu har det bra. Jag hoppas att dom är runt oss och ser till oss.
Hade så gärna önskat att farmor hunnit träffa Matteo. Alltså, farmor som hon var när jag var liten. Farfar fick träffa honom några gånger och var så förälskad i grabben. Så roligt att uppleva, att se glittret som kom fram i farfars ögon när vi var där, leendet på läpparna och skrattet. Det blev som lite mer energi i honom, trots smärtan.

Älskade farmor och farfar, jag hoppas ni mår bra och åter har fått ta varandras händer.
Vi ses igen en dag.
Kram från Anna

Ibland kan jag bara bli sittandes när jag blir själv. Då huvudet är för fullt med osorterade funderingar och hjärtat för fullt med osorterade känslor.
Ikväll var en sådan kväll. Hade planerat in att få ditten å datten gjort innan jag skulle slappna av med min virkning innan sänggång. Men, när barnen somnat var jag helt slut. Huvudvärken kom och jag blev bara sittandes vid köksbordet.
En obeskrivigt tråkig nyhet nådde mina öron på eftermiddagen rörande några bekanta, min farfar skall begravas imorgon, bråten här i huset ska sorteras och dessutom var det en lite stressig dag idag. Kände mig som en urvriden disktrasa där jag satt och bara funderade, bearbetade och sorterade. Trött, men tog mig inte för att göra mig klar för sängen. Knepigt det där, hur det kan bli. Men ibland behöver man bara vara en stund.
Gruvar mig för morgondagen. Det kommer bli jobbigt. Otroligt jobbigt. Min älskade farfar. Alltid så snäll. Han är nog en av de snällaste människor jag haft i mitt liv...
Nu ska jag sova. Anar att det kan komma lite drömmar inatt. En hel del knasigheter, vi får se.
Kram