Ibland kan jag bara bli sittandes när jag blir själv. Då huvudet är för fullt med osorterade funderingar och hjärtat för fullt med osorterade känslor.
Ikväll var en sådan kväll. Hade planerat in att få ditten å datten gjort innan jag skulle slappna av med min virkning innan sänggång. Men, när barnen somnat var jag helt slut. Huvudvärken kom och jag blev bara sittandes vid köksbordet.
En obeskrivigt tråkig nyhet nådde mina öron på eftermiddagen rörande några bekanta, min farfar skall begravas imorgon, bråten här i huset ska sorteras och dessutom var det en lite stressig dag idag. Kände mig som en urvriden disktrasa där jag satt och bara funderade, bearbetade och sorterade. Trött, men tog mig inte för att göra mig klar för sängen. Knepigt det där, hur det kan bli. Men ibland behöver man bara vara en stund.
Gruvar mig för morgondagen. Det kommer bli jobbigt. Otroligt jobbigt. Min älskade farfar. Alltid så snäll. Han är nog en av de snällaste människor jag haft i mitt liv...
Nu ska jag sova. Anar att det kan komma lite drömmar inatt. En hel del knasigheter, vi får se.
Kram