Vad fyllde man livet med innan barnen?? Vad gjorde man? Minns nästan inte. Känns som att jämförelsevis så hade inte livet nån mening innan barnen kom. Visst, ibland är det jäktigt och tufft av olika anledningar men det är väl bara som det ska vara?
Har en 3-årig tjej som tar livet som det är och trots sitt handikapp alltid har ett charmande sätt mot människor hon träffar. Just nu är hon antagligen inne i en "sämre" period av sitt handikapp. Men hur det än är så brukar hon lösa det mesta på sitt eget sätt. Man kan tycka så synd om henne ibland i diverse situationer. Men varför, egentligen? HON tycker ju inte synd om sig själv. HON lever ju bara livet som det är. Det är ju bara JAG som tycker synd om henne för att JAG vet att det kan vara annorlunda. Inte hon. För henne är ju livet som det är bara. Hon löser allt, men tid och vilja.
Har sagt till henne ett par gånger senaste veckan att hon kan allt bara hon vill. Idag frågade jag henne om hon ville ha hjälp. Minns inte med vad, men fick till svar: "Nej mamma, jag kan allting." Chockad och stolt mamma med en brännande tår i ögat. Hur som så lyckades hon med det hon höll på med bara hon fick böka på och ta den tid hon behövde. Lilla gumman!
Sen så har vi även en liten kille här i huset som snart blir 1 år. Tiden har sprungit iväg och minnena av den svåra graviditeten glider allt mer in i den dunkla dimman för mamman. Hur som, så är denna grabben nästan jämt glad, han spexar och leker, roar sig själv och har en enorm aptit på livet. Jag är så otroligt tacksam för att jag har fått dessa små i mitt liv då det fanns en tid då jag var helt övertygad om att det aldrig skulle bli så. Dessa kommer vårdas ömt och med massor av kärlek.
Jag älskar er!

Inatt var det hopplöst. La mig tidigt, ca 22. Kunde inte somna. Klockan blev 23.....24.....01.....02......sista gången jag kollade på klockan så var hon 02.34 Strax därefter sov jag nog. "Felet" var nog en massa saker. Sjuk Alba, orolig sömn för Matteo, sprängande fötter och lite för varmt i sovrummet. Ja, hur som helst så vaknade barnen kl 6. Matteo vaknade till och grät efter nappen redan kl 5 och efter det så kunde jag inte somna om...igen. suck. Lär ju bli en lång dag idag. Men sen är det helg och jag ska ta en sovmorgon. ?