Vaknade på jobbet imorse, pigg som en lärka kl 5.00 när klockan ringde! Helt otroligt! Gjorde mig klar för ett kort arbetspass innan hemgång. Åker hemöver  och gör ett mindre stopp halvvägs hemma för att samla ihop lite ren tvätt som jag fått tvättad igår! Ibland har man en himla tur!!   Kände mig fortfarande pigg när jag kom hem så jag satte igång att plocka in tvätten i garderoben och sen rullade det bara på så lägenheten blev städad också. Huvudvärken kom dock smygandes medans jag städade, så när det var klart så dök jag på soffan för att vila en liten stund. Vaknade 3 timmar senare, kl 15.48 Va fan! Då blev det bråttom! Hade ju bokat ett indoorpass kl 16.45 och jag var ju tvungen att byta om och gå med Gideon en sväng innan! Allt gick i raketfart och jag var på TH, minimalt motiverad för träning när klockan var 16.40 Ställde mig på "cykeln" och tänkte, "Hur fan ska jag palla detta?? Jaja, det blir vad det blir!" Körde uppvärmningen och det gick tungt och i otakt, men när arbetslåtarna väl kom så ökade motivationen mer och mer! När så passet närmade sig slutet och det bara var en låt kvar så tänkte jag att jag hade kunnat gjort ett dubbelt så långt pass utan att slå av på takten! Så kändes det iaf! Det är så härligt när det blir så! En positiv överraskning, liksom! Är i alla fall glad att jag gick dit och att jag inte stannade hemma! Känner mig nu nöjd och tillfreds efter att träningen är avklarad och middagen är intagen. Det är konstigt det där med min motivation. Den kan svänga så snabbt! Lite jobbigt det när det blir så att man måste tvinga sig till saker ibland. Ibland är det också så att motivationen ligger på topp hela tiden och man tar sig för många saker samtidigt och mitt uppi allt så tryter den totalt! Varför inte ligga på en jämn nivå hela tiden???