En och en halv vecka har gått sen en av mina äldsta och bästa vänner var med i en allvarlig bilolycka. En turbulent och orolig tid har det varit. Han klarade sig undan med en bruten överarm, skadat bäcken, punkterade lungor, och en sprucken och numer bortopererad mjälte. Det var lindrigt kan jag säga, för om man ser bilen så har man svårt att förstå att han verkligen karade sig "så pass" bra. Huga... Livet och dess värderingar ställs verkligen på ända när en sådan här sak sker. Man kommer på sig själv att inte ta saker för given, och att det skulle kunna gå på ett kick så är lampan släckt för alltid. Livet hänger på en skör tråd.

Visa nu varandra hur mycket ni betyder för varandra och ta det för vana, varje dag!

Kör försiktigt!

Kram!