Religion, tro, övertygelse... "Jag är inte religiös..." säger många. Men är det verkligen så? Vad menar man egentligen när man säger så? Tidigare har det för mig betytt att jag tror inte "som man bör/ska" utifrån den religion jag tillhör. Jag går inte på gudstjänt, ber inte på traditionellt vis, jag svär och kan nog vara dömande ibland och ha svårt att förlåta. Men jag tror inte jag är speciellt ovanlig med det. Jag har alltid sagt att jag inte tror på Gud. Nä, det gör jag inte. Inte på det sättet som om han vore en gubbe på ett moln som ser å hör hela världen. Jag tror nog hellre på ödet. Att prövningar och mot- och medgångar vi stöter på i livet har stakats ut redan innan vi fötts. Att vi ska lära oss något av allt. Jag tror på ett liv efter döden, pånyttfödelse. Jag tror att var gång vi återföds har vi med oss en egenskap från ett tidigare liv. Jag tror att vi kan få "besök från andra sidan" och att vi kan kommunicera med dessa besök. Jag vet inte om jag direkt tror på sagan om Jesus... nä, det gör jag inte.
Man kan väl säga på det stora hela att jag har mitt egna lilla ihopkok till religion.
Att sen sitta ner och diskutera religion med en annan människa kan vara så intressant. Fråga vad en annan människa tror på. Fråga om denne är religiös, om inte.. fråga då vad denne tror på. En del säger säkert "ingenting", men så tror inte jag det är. Tror även de "icke troende" har en religion. Antagligen sitt eget lilla ihopkok för jag tror inte man kan lev och drivas framåt mot utveckling om man inte tror. Kanske kan det vara nåt så enkelt som en tro om att man ska nå ett visst mål... men dock är det en tro...
Lite svamligt inlägg men så blir det ibland. Skulle kunna skriva och diskutera detta länge. Få frågor, ställa frågor osv.
Men nu ska jag sova.
Natti