För 6 månader sedan, denna tid på dygnet fick jag ökade sammandragningar och den sista Bricanylsprutan. Det hjälpte inte. Värkarbete och krystarbete satte igång, och senare framåt småtimmarna kom du, vår lilla Guldklimp.

Tänker på dig varje dag, mitt lilla hjärta. Flera gånger om dagen. Ställer mig frågor som jag inte kan få svar på. Undrar vad ödet menade med detta.

Nånstans så tror jag att allt händer av en anledning, men jag kan inte förstå varför det skulle bli såhär. Varför vi inte fick ha dig kvar hos oss.

Vi älskar dig och vi saknar dig, varenda dag!