Ja, det där streptokockerprovet som togs visade inget. Jag är frisk. Hade det varit en streptokockerinfektion hade det kunnat botas med penicillin. Precis som vid halsfluss. Men provet visade som sagt inget. Känns både bra och dåligt att jag var frisk. Hade jag haft den där infektionen hade det ju varit en förklaring till missfallet. Men nu står jag ju här, lika ovetande igen om orsaken. Är lika orolig och rädd inför nästa gång igen. Hur kommer det att gå?

Hela eftermiddagen och kvällen har varit tung idag. Pratade också med krematoriet idag för att höra om han blivit kremerad och spridd i Minneslunden än. Kremerad hade han nu blivit, den 12/5, men inte ännu spridd. Kändes väl inget speciellt när jag precis pratat med karln på kyrkan.... Men nu på eftermiddagen kommer det över mig hur orättvist livet är och vad arg jag blir, eller rättare sagt frustrerad över situationen blir jag.

Åkte ner till kyrkan idag och satte mig vid minneslunden. Känner mig närmare lille Anton då. Just nu vill jag bara att han ska bli spridd med en väldig fart så man vet att man har honom nära...

Nä, nu ska jag gå och sätta mig i soffan med hundarna en stund. Försöka tänka på annat.

Ha en fortsatt trevlig kväll!