Denna blogg kommer antagligen bli väldigt fokuserad på lille Anton och mina tankar om det som hänt den sista tiden. Ett ventilationshål för mina tankar ett tag framöver.

Ni får stå ut med det, jag måste få det ur mig bara.

Jag fick inte nån tid med dig,

här på vår jord.

Men jag bar dig,

och längtade efter dig.

Vi fick se dig,

du otroligt vackra lilla varelse.

Det tackar vi för,

att vi fick den lilla stunden med dig.

Vi minns dig med värme och kärlek.

Men saknaden, den saknaden,

du lämnade efter dig..

Vi älskar dig.

Vad kommer det ifrån från första början?

Jag tror då inte det var Gud som kom på det begreppet.

Människan har nog kommit på det nån gång i tiden som nån slags tröst, kanske.

Finns rättvisan?

Inte i min värld i alla fall.

Vem bestämde att livet skulle vara rättvist?

Livet ÄR inte rättvist.

Det får vi nog alla ta och acceptera, tror jag.

Det är nog någon mening med allt, trots att man många gånger har väldigt svårt att se den.

Erfarenheter får man av allt som händer, och därav lärdom.

Men ändå, varför kunde det inte få vara bara LITE mer rättvist?

Jag älskar dig, mitt lilla pyre!