Huvudet fullt av funderingar. Pratade med min läkare som jag hade på sjukhuset igår. Han svarade på en hel del frågor jag hade. Kände mig lugnare inför nästa försök just efter samtalet, men efter det fått sjunka in kom det upp nya funderingar och nya rädslor. Jag vill försöka igen så småningom, men hur kommer det att bli? Hur kommer graviditeten vara då? Vilken behandling kommer jag få och kommer det att gå? Svaren jag får föder nya frågor hela tiden känns det som. Jobbigt som fan. Saknaden efter lillen finns dessutom där hela tiden. Det river och sliter i en hela tiden. Känner mig mer orolig nu än just efter händelsen. Man har fått landa i saker och man funderar och nya funderingar kommer hela tiden...

Ett positivt besked jag fick igår var i alla fall att hans aska ska få komma hit till Borgsjö Kyrka så småningom. Det känns i alla fall otroligt skönt att få honom nära, istället för att han ska spridas i Sköns Kyrkas minneslund som den vanliga gången är.

Han kommer hem!

 Kram