Somnade sent, natten till igår. Blev väckt tidigt av en vän som ringde. Vännen hade tråkiga besked. Hennes sambo som är en gammal nära vän till mig har fått veta att han har cancer. Malignt lymfom, tror jag det hette. Han är riktigt dålig nu. Han har ont i kroppen, och mår allmänt uselt. Stackarn! Undersäkningar pågår fortfarande som jag förstog, och än vet man inte hur pass långt gånget det är... Mycket tragiskt. Han, 33 år, och har småbarn... Det var ett tungt besked, trots att man inte umgås sådär jättemkt nuförtiden. Men känner han dock bra sen förr....

Sen alldeles efter att jag fått det beskedet ringer en arbetskamrat och påminner mig om en utbildning som vi skulle på, som jag såklart hade glömt! Det är så mkt på jobbet nu också. En omorganisation utan dess like håller på att genomföras, så beslut ska tas, innan det och det datumet, vi ska snacka ihop oss i arbetsgruppen om hur vi vill ha det. MEN hur jävla lätt är det när vi 4 aldrig kan sätta oss ner och diskutera, samtidigt?? Det är ju alltid någon som jobbar. Sen flyttas dessa beslutsdatum fram och tillbaka hela tiden, så man blir helt yr i huvet. Ja, det går för runt i huvet. DESSUTOM, så är det inskolningar utan stopp, tror jag. Det är inte enkelt att ha inskolningar, heller när man har mkt att tänka på. Man kanske glömmer bort att berätta viktiga saker.... Jag hooas verkligen att vi inte gjort det. Och jag hoppas att det kommer att lugna ner sig ett tag snart. Behöver en paus från nyheter på jobbet ett tag, både vi och brukaren vi jobbar hos.

Kramen